Att vandra ensam i de Schweiziska Alperna – med Soninke Combrinck

Hur är det att fjällvandra ensam? Vi har pratat med Soninke Combrinck, en äventyrare och vandrare som delar sin inspirerande berättelse om att ta sig an vildmarken, och inte vildmarken som du kanske tänker på när du hör detta, utan de Schweiziska Alperna. Hon gjorde det också helt själv sin första gång någonsin. Hon berättar här om sina bästa tips för att vandra ensam och vad hon gjorde för att klara av det.

 

När jag började vandra ensam var det väldigt skrämmande. Att bege sig ut själv i okänd vildmark, utan att ha någon annan att förlita sig på, är läskigt. Men som när man reser ensam, så är känslan av att vara helt själv både berikande och frigörande.

Precis som att resa själv så kräver vandring ensam mycket förberedelse och om att samla mod. Men, det finns en stor skillnad; att backpacka i Europa är inte samma sak som att vara helt själv i bergen med bara dina tankar och vildmarken som sällskap.

Jag flyttade till Schweiz för nästan två år sedan, och då blev vandring en stor del av mitt liv. Efter att ha spenderat min barndom med att springa runt bland de torra kullarna i Sydafrika så känns det som att min hemmakänsla förstärks av att spendera tid i naturen. Att få vistas i många olika landskap har gjort mig till den jag är idag.

Idag bor jag i en liten by omgiven av berg med jordbruk och skog i centrala Schweiz. Alperna skymtas precis över horisonten. Jag kände att mitt hjärta ville hit så jag kunde uppleva de här bergen och hitta nya ställen att upptäcka. Det har inte varit lätt att flytta hit mitt i en pandemi och att då hitta människor som delade mitt intresse för äventyr i naturen. Därför har jag fått ge mig ut på vandringar ensam.

Första stegen mot att vandra ensam

Det största hindret för att uppleva nya erfarenheter är våra tankar. Att ge sig ut ensam är ovanligt, därför blir det naturligt att vi gör saker som vi har erfarenhet av och känner oss bekväma med.

Den största skillnaden med att vandra ensam är att du måste lita på dig själv. Jag är en social person som sällan gör saker ensam. Jag brukar vanligtvis vara omgiven av familj och vänner, och har alltid andra att lita på. 

När jag vandrar ensam har jag inte den lyxen. Jag var tvungen att lära mig att använda ett stormkök när jag ville ha kaffe och lära mig navigera själv i svår terräng. Det var skrämmande först, men när jag hade lyckats med en eller två svåra uppgifter så kände jag mig ostoppbar. 

Denna självsäkerheten följde också med mig in i det dagliga livet. Jag upptäckte att jag anpassade mig bättre till att bo utomlands och kände mig mer kompetent i mitt arbetsliv. Det kändes som en förbättring generellt i livet. 

Vandra ensam som ett sätt att lära känna mig själv och naturen

Jag gillar att tänka på vandring ensam inte bara är en resa i naturen, utan även ett sätt att lära känna sig själv. Att med varje steg inte bara göra en resa på utsidan utan även på insidan. När våra hjärnor inte blir distraherade av det dagliga livet så kan det komma oväntade tankar. 

De här tankarna har smugit sig på mer och mer desto längre tid jag vandrade i bergen. Trots att jag tycker att spendera tid med vänner och familj är underbart så har jag börjat längta till att få vandra på egen hand. Varje promenad gav jag mig själv tid att fundera, att upptäcka och att bara vara. När mina tankar blir tysta så känner jag mig själv falla in i rytmen av omgivningen runt omkring mig. 

Känslan av att vandra ensam är berusande. Det är en sån frihet. Att upptäcka de Schweiziska Alperna ensam har gett mig chansen att knyta an till naturen. Det känns nästan primitivt. Jag har friheten att springa genom vårängarna, stanna och se fåglar flyga genom luften, eller spana på en räv som jagar i solnedgången. 

Det finns en närhet som man skapar med naturen som inte går att få när man är med andra. Det ger en närmare relation till sig själv. 

Förberedelse inför din första vandring ensam

Om du är nervös över att ge dig ut på ett äventyr ensam, börja smått. När jag började så visste jag ingenting om bergen som jag nu känner mig som hemma i. Eftersom jag var nyfiken på att utforska, började jag med eftermiddags promenader för att hitta känslan för mina fötter. 

Snart blev promenaderna längre och jag gick mot bergen. För varje promenad så kände jag mig bekvämare med mina omgivningar. De här små turerna spelade stor roll i att hjälpa mig känna mig som hemma här. 

Jag kände att mitt självförtroende växte varje vecka. Jag lärde mig snabbt vad man skulle ha på sig och packa ner för att känna sig självständig i bergen. Längtan till dagarna jag gav mig iväg började växa. Mitt i den globala pandemin gjorde de här upplevelserna att jag kände en tröst. 

Vart ska jag nu?

Jag har vandrat i de höga Alperna, promenerat i höstskogar och fått samla all min kraft för en vintervandring i snön - första gången för mig som är Sydafrikan. 

Trots det finns det så många äventyr kvar att se fram mot! Jag drömmer om att vandra i de slovenska alperna, att utforska fjordarna i Norge och fjällen i Sverige och att upptäcka våra vackra landskap i Sydafrika.

– Soninke Combrinck