Into the Wild, glamping på Happie Camp i Värmland ♡

Efter intensiv vår som vi mestadels spenderat pendlandes mellan fasader av betong i storstadsbruset, skrek varenda cell i vår kropp efter en plats i naturen att få samla ny energi på. Vi längtade efter nåt så enkelt som barrskog, lukten av regnkysst mossa, dålig täckning på mobilen och att få se solen gå ner i horisonten av en sjö – och inte en stad, för omväxlings skull.

I samma stund får vi ett mail från världens gulligaste Beatrice på Happie Camp, som frågar om vi inte är sugna på lite glamping i den Värmländska vänerskärgården. OM det hade kunnat komma mer lägligt? Förmodligen inte!

Jag, Maria, Jemina, Therese and Matilda började med bums att packa våra väskor mentalt och planera vår rutt, och då vi hade plats för en person till på vårt lilla äventyr tog vi såklart tillfället i akt att fråga på Instagram om någon av ER hade lust att haka på! Några dagar senare hade en ny vän för livet Elisabeth Lindroth, satt sig på tåget från Burträsk till Stockholm för att styra skutan med oss mot Värmland.

Väl på plats möts vi av allt vi kunnat önska oss. En avlägsen plats långt borta från civilisationen. Omringade av grönskande blåbärsris, höga tallar, och sluttande klippor som i omgångar dränktes av vågor från sjön. Vi delade på 3 drömmiga canvastält, alla med utsikt över Vänerns skärgård, som helt ärligt nästan kändes lite för lyxiga för att vara på riktigt.

Vi invigde vår vistelse med att dra igång stormköken, poppa en flaska bubbel och avnjuta en en otroligt krämig svamppasta ala Josefin Jäger – för att senare fortsätta kvällen med att samlas runt vår öppna eld som gjorde oss oändligt många skratt, djupa samtal och brända popcorn rikare.

När vi vaknar steker vi pannkakor och sätter agendan för dagen. Vi bestämmer oss för att utforska Arnön och packar med kaffe, te, snacks och beger oss ut på en liten hike. Här snackar vi inte markerade vandringsleder, utan snarare ”vi testar att gå här och ser vart vi hamnar.” Det är något magiskt med det ändå. Att behöva se sig om var man sätter fötterna, ta in sin omgivning och röra sig i symbios med naturen. Vi gick genom tät skog, duckade för granar, klev över stubbar och kramades med blåbärsris innan vi tog en fikapaus på udden av ett skär. En magisk start på dagen, helt enkelt.

När vi kom tillbaka till vårt camp drog mörka moln in över ön som ett kärleksbrev på posten. Vi kröp in i våra tält, myste ner oss bland kuddar och filtar och vilade till regnets orkester mot tältduken. Det är nåt annat än ’forest sounds’ på Spotify det.

Hur som haver. Himlen öppnade upp sig igen när den tyckt att vi latat oss färdigt, och det var dags för disk, plock, prepp och allt sånt där som faktiskt är ganska tråkigt att göra hemma – men otroligt fridfullt att göra utomhus.

Vi äter middag tillsammans, delar på en flaska vin och stannar uppe runt vår lägereld igen, med förundran över hur otroligt starka, varma, ödmjuka och ihärdiga vi kvinnor är. Och tillslut får vi även bevittna det vi längtat efter hela våren – att få se solen går ner i horisonten av en sjö, och inte i en stad.

Tusen tack Beatrice & Happie Camp för att vi fick ÄRAN att besöka ert fina smultronställe – och tack Elisabeth, Matilda, och Therese för att vi fick dela de här fantastiska dagarna med er!